(1999-01-10)

"This is the most inspiring, amazing book that I have ever read. The key to this book is reading it with an open mind and an open heart. This book has definitely changed my life".

-- citat från en recension av Den nionde insikten

"Atrociously written, philosophically flawed, and just plain stupid, it is a tragedy how many trees have died to print this senseless drivel".

-- citat från en annan recension.

Introduktion

Den nionde insikten av James Redfield är en av de mest sålda böckerna i världen under nittiotalet. I boken beskrivs nio andliga insikter som sägs stödjas av, och komplettera, dagens vetenskap och religion, och som ska föra världen till en ny andlig kultur. Trots att boken är skönlitterär är insikterna avsedda att tas på högsta allvar, och Redfield presenterar dem som en revolution inom tänkandet och vårt sätt att se på världen.

Min analys kommer för varje kapitel att nämna viktiga eller anmärkningsvärda detaljer i handlingen, och sedan gå igenom insikterna och försöka se i hur hög grad de faktiskt stämmer med, eller i varje fall inte motsäger, det vi vet om världen.

Om någon tycker att jag missrepresenterat boken eller något av de vetenskapliga eller religiösa ämnesområden jag berör, blir jag glad om de skickar en rättelse. Om någon finner mitt resonemang oklart, blir jag också glad om de meddelar mig det, så kan jag förtydliga de delarna eller komma med exempel.

Då min analys är ganska lång, följer här en innehållsförteckning med snabblänkar till de olika delarna.

Kapitel 1: Den kritiska massan

Huvudpersonen träffar på en god vän, Charlene, som berättar om ett manuskript innehållande minst två insikter som hittats i Peru. Både Perus regering och den katolska kyrkan vill förstöra det, eftersom det anses subversivt. Den första insikten säger att det finns en mening bakom alla tillfälliga sammanträffanden, och att antalet sammanträffanden, och antalet människor som lägger märke till dem, kommer att öka dramatiskt under andra hälften av 1900-talet, tills en "kritisk massa" uppnåtts - varpå de andra insikterna kommer att uppenbara sig. De som först översatte manuskriptet var övertygade om dess äkthet, främst eftersom det var skrivet på arameiska. Dagen efter far huvudpersonen till Peru för att leta efter manuskriptet och den andra insikten.

Kommentarer:

Det förklaras aldrig i boken varför ett manuskript från 600 f.Kr., som visar sig vara skrivet av mayaindianer, är skrivet på arameiska; inte heller varför detta skulle bidraga till manuskriptets äkthet. Inte heller förklaras vad mayaindianerna gjorde i Peru, som vid den tiden befolkades av mochica-, nazca-, tiwanaku- och puncarakulturerna. Det finns såvitt jag vet inga tecken på att de centralamerikanska mayaindianerna någonsin färdades de 300 milen (fågelvägen) till Peru, eller, för den delen, de 1300 milen till Medelhavet för att lära sig arameiska.

Låt oss återgå till insikten. Finns det en mening bakom alla sammanträffanden? Tja, det påståendet går inte att testa, och samtidigt som det inte finns några skäl att anta att så skulle vara fallet, kan man förstås inte utesluta möjligheten.

Sker det då fler sammanträffanden än man skulle förvänta sig av slumpen? Där har vi ytterligare ett svårtestat påstående. Som en extra komplikation har vi människor dessutom en tendens att se meningar och orsakssamband där inga finns.

Vi hittar kodade meddelanden i Bibeln, ser djur och människor i mönstret av stjärnor på himlen, och känner att vi börjat bli bra på roulett när vi vunnit tre gånger på en kväll.

Om det verkligen fanns budskap, om vår intuition verkligen stämde, så skulle man inte kunnat hitta lika många meddelanden i bilreservdelskataloger, andra kulturer hade inte fogat ihop stjärnorna till andra figurer, och alla kasinon skulle ha tvingats stänga.

Människor är helt enkelt dåliga i rollen som objektiva observatörer. Vi har lätt för att uppfatta och minnas saker som bekräftar våra åsikter, medan vi bortförklarar eller överhuvudtaget inte märker fakta som tyder på motsatsen. Vi har lättare att minnas exceptionella händelser. Vi minns gången då vi tänkte på en gammal bekant, och han sedan oväntat ringde veckan därpå - men vi glömmer alla de gånger vi tänkt på andra bekanta, som inte snart hörde av sig.

Vi förundras över livets vändningar och tycker att ödet måste ha legat bakom den gången då vi träffade en speciell person eller fick oväntad hjälp, för "hade bara någon av oss gjort lite annorlunda skulle vi aldrig träffats". Samtidigt märker vi inte de tusentals möjliga sammanträffanden som kunde hänt ifall vi gjort lite annorlunda vid någon annan tidpunkt.

Och även om en händelse faktiskt är såpass osannolik att bara en på miljonen upplever den under sin livstid, innebär det att 6000 av dem som lever nu kommer att uppleva den.

Det är alltså ett väldigt svårt jobb att avgöra om det sker fler sammanträffanden än det "borde", så jag har lite svårt att rekommendera bokens förslag till bevismetod - "upplevelsen är beviset" - när det finns så många väldokumenterade psykologiska fenomen som gör att vi skulle uppleva ickeexisterande samband.

Nåja. Även om det vare sig går att bekräfta eller motbevisa något den första insikten säger, får man konstatera att den gör författarens jobb mycket lättare, eftersom han i resten av boken inte behöver bemöda sig om att göra handlingen realistisk, utan i stället kan låta huvudpersonen träffa på insikterna, och exempel på det de talar om, genom en serie lyckliga tillfälligheter.

Kapitel 2: Det längre nuet

På planet träffar huvudpersonen av en lycklig tillfällighet en professor i historia, Dobson, som också letar efter manuskriptet. Han har läst den andra insikten, och anser att den beskriver människans historia på ett nytt och överlägset sätt, och att den förklarar varför människorna i och med det nya millenniet kommer gå in i ett nytt medvetande:

År 1000 är kyrkan en auktoritet som definierar verkligheten, och det är en värld som enbart styrs av andliga krafter. Sedan bryter Martin Luther med katolicismen och den gamla världsbilden ifrågasätts. För att få riktiga svar om sin sanna andliga situation börjar människor undersöka världen med hjälp av den vetenskapliga metoden. Men eftersom svaren låter vänta på sig jobbar de sedan fyrahundra år med att höja sin levnadsstandard. Den blir en distraktion; människorna sekulariseras och glömmer sin ursprungliga fråga: "Varför lever vi här?". Vid tusenårsperiodens slut kommer dock svaret uppenbara sig, och människorna kommer återvända till en ny, högre, andlighet.

Väl i Peru blir de jagade av regeringsagenter, som skjuter efter dem med gevär på Limas folkfyllda gator. De skiljs åt, och huvudpersonen hjälps att fly av en man som heter Wilson "Wil" James, som han av en tillfällighet möter. Wil nämner att det finns nio insikter, och att det är de som är svaret på de andliga frågor som människan alltid letat efter. Wil åker iväg för att hitta den ännu okända nionde insikten, och huvudpersonen följer med.

Kommentarer:

Är den andra insikten en bra beskrivning av människans historia? Tja, det första man lägger märke till är att det enda den överhuvudtaget beskriver är historien i delar av Europa; varför resten av världen kommer att nå ett "nytt medvetande" är oklart. Martin Luthers betydelse verkar överdriven, och det verkar bisarrt att påstå att människor inte försökt höja sin levnadsstandard eller använt empiriska principer för att utforska världen innan år 1600.

Just nu är ungefär 98% av världens befolkning gudstroende, vilket verkar stämma illa med beskrivningen av världen som sekulariserad. Ser man till Redfields hemland USA är siffran 94%. Man kan också anta att i varje fall en stor del av dessa människor genom sin religion anser sig ha svar på frågan "varför är vi här?", och därför inte väntar otåligt på ett svar som de enligt insikten borde.

Dessutom verkar det suspekt att universums mål och struktur, så som den uppenbarades för mayaindianerna, skulle vara så starkt knuten till en tideräkning som började användas runt år 700 och baserar sig på ett felaktigt antagande om när Jesus föddes. Enligt mayaindianernas egen tideräkning, bara för att ta ett exempel, skulle vi nu ha nått år 5112.

Kort sagt verkar denna analys av historien väldigt bristfällig, och jag betvivlar starkt att någon verklig historieprofessor skulle anse den vara överlägsen på något sätt. Jag har däremot lätt att tänka mig att en högstadieelev skulle få underkänt för den.

Så vad kan man dra för slutsats om den andra insikten? Det går förstås inte att utesluta att en ny andlighet faktiskt kommer att uppenbaras för människan vid millennieskiftet - eftersom tidpunkten ännu inte infallit - men den "historiska analys" som presenteras i den andra insikten ger ärligt talat inget skäl att anta att så kommer vara fallet.

Kapitel 3: En fråga om energi

Huvudpersonen åker med Wil till The Viciente Lodge, en naturskön egendom där man diskuterar manuskriptet, men som Perus regering låter vara ifred, eftersom stället drar in turistdollar. Han möter en fysiker, Sarah, som berättar om den tredje insikten:

"Einstein visade att materia i själva verket är energi, och kvantfysiska experiment har avslöjat att när man bryter sönder elementarpartiklar, så påverkar själva observationen resultatet - som om partiklarna influerades av vad forskaren förväntar sig, även om han förväntar sig omöjligheter som att partiklarna ska vara på två platser i samma ögonblick. Med andra ord ser själva grundmaterian i universum ut som ett slags ren energi som kan påverkas av människans intentioner - som om själva vår förväntan får vår energi att strömma ut i världen och påverka andra energisystem. Vilket, naturligtvis, är precis vad den tredje insikten vill få oss att tro."

Den tredje insikten säger vidare att människorna skulle upptäcka en ny energi som utgjorde basen i och strålade ut från allting, men särskilt från skogar. Den är även grundvalen till kemin i allt levande, och man kan se energin genom att utveckla sitt sinne för skönhet.

Huvudpersonen och Sarah möter tre arroganta vetenskapsmän, som är skeptiska till slutsatserna, och vill se konkreta resultat. De skickas iväg åt fel håll, med motiveringen att energin ändå inte kan bevisas existera för skeptiker. Huvudpersonen går till några experimentträdgårdar, där han möter en attraktiv kvinna som heter Marjorie. Hon berättar att plantorna i trädgårdarna visat sig bli näringsrikare och växa fortare om de omges av energin; speciellt om forskarna i tankarna ber dem att växa sig starkare. Marjorie går sedan iväg, eftersom hon ser huvudpersonens personliga energifält virvla mot henne på ett sätt som tyder på sexuella tankar.

En professor från Washington berättar att den här energin är något som vetenskapen alltid letat efter, något som är gemensamt för all materia. I synnerhet sedan Einstein har fysikerna sökt efter en enhetlig teori för olika fält, och det här verkar lovande. Denna dolda energi gör också att idrottsmän kan, som vi alla sett, snurra och hänga kvar i luften på sätt som trotsar tyngdlagen.

Nästa morgon träffar han på en främling, Phil, som lär honom se energifälten. Enligt en ögonläkare så har alla receptorer i sina ögon för att se de här fälten, och alla kan lära sig se dem, på samma sätt som färgblinda med "lata receptorer" kan lära sig se färger de aldrig sett.

En vetenskapsman dyker återigen upp, och förklarar att deras idéer är befängda. När Sarah säger sig ha observerat energin förklarar mannen henne för galen och går iväg. Huvudpersonen märker att Sarah och mannen stal energi från varandra under grälets gång, och läser senare i manuskriptet att denna form av energistöld ligger bakom alla mänskliga konflikter i världen.

Kommentarer:

Det vore förstås roligt om kvantfysiken hävdade att världen kan påverkas utifrån våra tankar. Men - jag är ledsen att behöva berätta det - det gör den helt enkelt inte. Partiklarna påverkas inte det minsta av vad forskarna förväntar sig. Tror du mig inte, så ring upp närmaste universitet, kontakta en kvantfysiker, och fråga. Eller läs en sammanfattning av ett arbete om kvantfysik och new age, skriven av fysik- och astronomiprofessorn Victor J. Stenger.

Finns det något hos "universums energi" som gör att man kan påverka den med ens förväntningar, så finns det i alla fall inget som helst stöd för den tanken hos vare sig Einstein eller kvantfysiken. Tvärtom skulle en sådan upptäckt innebära att de teorierna tvingades skrivas om radikalt.

Och i den mån fysikerna "sökt efter en enhetlig teori för olika fält" så innebär det att de sökt efter ekvationer som beskriver de fyra krafterna gravitation, elektromagnetism, samt den starka och svaga kärnkraften som en enda kraft. Är energin som beskrivs i den tredje insikten en sådan ekvation? Nej? Då är det inte vad fysikerna letat efter.

Redfields begreppssammanblandning är total. Eftersom han talar långt och brett om vikten av att lära sig från tillfälliga möten, får man anta att han aldrig haft ett tillfälligt möte med en fysikbok.

Jag lyckas överhuvudtaget inte bli klar på vad Redfield egentligen menar med sitt prat om energi. Hans beskrivning är inte konsekvent; vissa kommentarer tyder på att energin inte alls är "basen i allting", utan istället någon form av ny, separat energiform, som inte har något att göra med någon tidigare känd energi, men som av någon anledning åtföljer materia.

Hur kommer det sig förresten att man kan se den med blotta ögat, och att den dessutom uppvisar olika färger? Det är ju ett extremt märkvärdigt faktum, eftersom den enda andra strålning man kan se är elektromagnetisk strålning inom vissa våglängder. Och om den nu ger upphov till samma kemiska reaktioner i näthinnans tappar som vanligt ljus, varför kan man inte upptäcka strålningen genom att detektera den kemiskt?

Och om nu alla egentligen har förmågan att se energin, varför måste man lära sig att göra det? Enligt boken finns det inget som är så viktigt för vårt välbefinnande som de här energifälten, så man skulle vänta sig att alla djur- och växtarter hade utvecklat avancerade och välfungerande organ för att se eller på annat sätt hitta och få tillgång till energin. Det är ungefär som om inga djur hade utvecklat öron eller luktorgan, trots att det vore till uppenbar hjälp för deras överlevnad. Jag kan bara anta att makten som koordinerat upptäckten av energifälten till millennieskiftet gjort det genom att miljarder gånger under historiens lopp ingripa för att hindra djur och människor att få förmågan att märka av dem. Jag finner även den förklaringen egendomlig, eftersom hela meningen med våra liv enligt kapitel fem är att "öka universums evolution", och den viktigaste delen i den strävan har att göra med att bli medveten om, och kontrollera, sitt energifält.

En kommentar som förtjänar särskild uppmärksamhet är den att alla har sett idrottsmän utöva antigravitation. Jag måste bara inflika att jag själv inte sett någon upphäva tyngdlagen, att jag gärna skulle vilja se det om det nu är vanligt, och att jag levde under missuppfattningen att antigravitation vore en vetenskaplig sensation.

Det förvånar mig också att de enda man ser snurra runt i luften på det sättet är just vältränade idrottsmän; om det nu är energifälten som får dem att snurra runt, och inte deras år av träning av muskler och balanssinne, hade jag väntat mig att VM i gymnastik skulle domineras av människor med rätt dålig fysik som tränat upp sig andligt. Men vad vet jag.

Om den här energin kunde göra en tiondel av vad som hävdas, så skulle det inte ta mer än fem minuter att övertyga den mest inbitne skeptiker. Bokens beskrivning av de arroganta forskarna tjänar inget annat syfte än att utmåla vetenskapsmän som dogmatiska idioter som inte inser sanningen även om den finns framför deras näsor. Jag tycker att det är otrevligt och opåkallat att attackera en yrkesgrupp på detta vis.

För att sammanfatta allting så är Redfields beskrivning av energifälten oklar och inkonsekvent, och stämmer varken överens med Einsteins teorier, kvantfysik, eller enkla fakta om hur världen fungerar som borde vara uppenbara för vem som helst. Den tredje insikten är således kvalificerat trams.

Men det finns ju faktiskt människor som säger sig se auror runt andra. Är det ändå möjligt att liknande energifält existerar, även om de inte har något stöd i fysiken, och Redfields beskrivning av dem är felaktig?

Tja, om någon hävdar sig se dem skulle man först få undersöka och utesluta möjligheterna att det rör sig om inbillning, synvillor, bedrägeri, eller något slags synskada. Det enklaste vore förstås om man själv kunde se dem; det kan vara svårt att få bedragare att gå med på noggranna undersökningar.

Så vet du vad jag skulle göra om jag kunde se (eller på annat sätt detektera) sådana energifält?

Först skulle jag göra ett experiment som visade att jag inte inbillade mig; jag kunde t ex be några vänner gömma sig på ett sådant sätt att jag inte skulle kunna se dem, men bara deras energifält. Om jag sedan alltid kan upptäcka dem, och någon som inte har min förmåga inte kan det, skulle det vara bevis nog.

Sedan skulle jag kontakta James Randi, som sedan 1964 varit villig att betala ut en stor summa pengar (just nu ungefär tio miljoner kronor) till vem som helst som kan uppvisa några som helst paranormala förmågor. Hittills har ingen lyckats, och det vore kul att bli den förste, samtidigt som det skulle ge mig pengar och erkännande. Är man ointresserad av pengar kan man ju alltid ge dem till välgörenhet.

Efter det skulle jag kontakta lämpliga forskare och därmed bli en central del av seklets största genombrott inom fysiken.

Det är i korthet vad jag skulle göra. Varför inte alla de som påstår sig kunna se fälten gör likadant, är mig en gåta.

Kapitel 4: Kampen om makten

Wil och huvudpersonen åker mot en stad som heter Cula, där en mängd ärelystna typer lär vara ute efter manuskriptet, men där det också är lätt att få mer information om det.

Av ett sammanträffande träffar de på en psykolog, Reneau, som letar efter manuskriptet, och som berättar om psykologins nya rön inom området konflikthantering: Man har alltid vetat att människor har ett behov av att kontrollera och dominera varandra, men man har inte vetat varför. De har nu börjat undersöka det, och kommit fram till att när en person går fram till en annan och börjar samtala så kan en av två saker inträffa. Den personen kan efteråt känna sig stark eller svag beroende på vad som inträffar under ordväxlingen. Därför bryr sig människor mer om att vinna en diskussion än att faktiskt ha rätt.

När Reneau får veta att man stjäl energi från andra när man argumenterar, tycker han att energifälten verkar vara den saknade pusselbiten i de psykologiska teorierna, och han ger sig av mot Viciente.

I Cula träffar huvudpersonen på Marjorie, som jobbar i en grupp som leds av den elake arkeologen Jensen. Jensen dyker snart upp och försöker på ett manipulativt sätt värva huvudpersonen till sin grupp. Han misslyckas, och huvudpersonen åker iväg med Wil, som förklarar att Jensen stal hans energi, och att det var därför som han hade så svårt att argumentera emot. När huvudpersonen pratade med Marjorie gav hon däremot frivilligt sin energi till honom, vilket gjorde att han hade lätt att uttrycka sig.

Den fjärde insikten säger att människors liv är en enorm kamp om energi, men att vi, när vi blir medvetna om det, kommer sätta oss över den konflikten och istället få vår energi från en annan källa.

Kommentarer:

I de två senaste kapitlen har en historiker och en fysiker berättat om hur det genialiska manuskriptet för deras forskning framåt, och nu är det en alltså en psykologs tur.

Det var en nyhet för mig att psykologer inte begriper varför människor vill kontrollera varandra. Jag hade trott att det var uppenbart: kan man få andra att göra som man vill, så blir det enklare att nå sina mål. Vidare så genomför tydligen psykologer studier för att till slut komma fram till att människor kan må bättre eller sämre efter ett samtal?

Jag kan bara säga att om jag vore psykolog skulle jag ta extremt illa upp av att bli utmålad som en idiot.

I min kritik av förra kapitlet visade jag att pratet om energi är trams, men även om man inte tar energin bokstavligt utan bara ser den som en modell för att förklara mänskliga konflikter är den full av hål.

Visst, om någon skäller ut dig eller hotar dig, så mår du antagligen sämre (och han kanske bättre). Själv skulle jag förklara det med att människor är sociala varelser och därför känner sig lyckade när de får uppskattning från omgivningen, och misslyckade när de får negativ kritik; att blanda in energifält i det hela verkar helt överflödigt.

Antag t ex att personen inte hotar dig personligen, utan istället skickar dig ett videoband med hotelser på. Om man förklarar ditt obehag med vanlig psykologi blir det inga problem - snarare banalt - däremot är det lite svårare att förstå hur och när energin förflyttas om man ser det som en energistöld. Antag sedan att personen dog strax efter att ha skickat videobandet med posten. Med "energifältsmodellen" borde du då, såvitt jag kan se, vara oberörd av bandet - eller åtminstone inte alls reagera lika starkt på bandet, eftersom personen inte lever och kan stjäla din energi. Tror någon verkligen att det kommer hända?

Allvarligt talat så har jag svårt att se något som helst värde i den sk "fjärde insikten".

Kapitel 5: Mystikernas budskap

Huvudpersonen träffar återigen på Marjorie, och de skiljs från Wil eftersom Cula plötsligt översvämmas av fientliga regeringssoldater som skjuter för att döda. Marjorie tas tillfånga, och huvudpersonen flyr upp på ett berg. Väl där uppe inser han att han överlevt och får en mystisk upplevelse. Han känner sig lycklig, kärleksfull, lätt, ett med universum, och han inser att han funnits till sedan universums skapelse. Sedan ser han universums historia utspela sig framför sina ögon:

Först ser han hur den första materian exploderade i universum; materia är bara energi som vibrerar på en särskild nivå och till en början existerade materian bara i sin enklaste vibrationsform: väte. Sedan bildades stjärnor som skapade nästa vibrationsform, helium. Stjärnorna åldrades och slungade ut sitt innehåll; nya stjärnor bildades och skapade litium, som vibrerade på nästa högre nivå. Till slut har ett brett spektrum av materia - de kemiska grundämnena - bildats. Materia hade utvecklats från väte till kol, som vibrerade med extremt hög frekvens. Sedan skapades Jorden, och i dess vatten tog materian ett steg framåt från kolets vibrationsnivå till aminosyrornas. Men denna materia måste äta för att upprätthålla sin egen vibration. Så uppstod livet.

Sedan skapades nya livsformer, och varje ny art representerar en högre vibrationsnivå. Till slut upphörde framåtskridandet, och där på toppen stod människan. Men även människorna kunde vibrera ännu snabbare om de bara förstod meningen med de tillfälliga sammanträffandena i sina liv. Människorna för på så sätt universums evolution mot högre och högre svängningskomplexitet.

Huvudpersonen följer sedan med en präst, fader Sanchez, till en missionsstation, där alla studerar insikterna. En annan präst lär honom att ta emot och ge energi till ett träd, genom att känna kärlek till det. Kärlek, visar det sig, är inte något som vi bör känna på grund av något slags moraliskt ansvar, utan en känsla som skapas av kontakten med energin. Han berättar också att det finns flera sorters energi, och vissa människor är bättre på att ta till sig vissa sorter.

Huvudpersonen hör senare talas om en kardinal Sebastian, som håller till norrut, och som är motståndare till manuskriptet. Tillsammans med Sanchez åker han mot Machu Picchu, där en vän, fader Carl, håller till. Han får också reda på att när han hade sin upplevelse, så fick han energi från hela universum, och att det är genom att göra det som vi kan sluta konkurrera om energin med andra människor.

Kommentarer:

Det är svårt att veta var man ska börja kritisera innehållet i kapitel fem, så jag ska försöka hålla mig till den största egendomligheten: vibrationerna. Redfields beskrivning av grundämnena som "materians enklaste vibrationsformer" har helt enkelt inget som helst stöd i modern vetenskap. Eftersom han definierar sin energi på ett motsägande sätt går det förstås inte ens att klargöra vad det är han anser vibrerar.

Det är också lite lustigt att samtidigt som vibrationsnivåerna först ökar efter atomnumret (väte har nummer ett, helium två, och litium tre) så får vi veta att materian, när alla grundämnen skapats, slutligen utvecklats till kol, som "vibrerade med extremt hög frekvens".

Det finns runt nittio naturligt förekommande grundämnen; kol har atomnummer sex. Om "vibrationsnivån" faktiskt ökade för varje nytt, mer komplext, grundämne som skapades borde det finnas runt åttiofyra grundämnen som vibrerar med högre frekvens än kol. Troligtvis ville Redfield få till det så att kol skulle vibrera snabbt, eftersom mycket av kemin i levande varelser är kolbaserad, och han ville få en naturlig övergång till sitt prat om vibrerande liv.

Fast när han slutar prata om atomer blir hans resonemang än mer oklart. Aminosyror har tydligen en egen vibrationsnivå, trots att vi nu talar om molekyler och inte atomer. Det är lite oklart om de alltid vibrerar, eller bara om de är en del av en levande varelse.

Och jag förstår fortfarande inte varför han använder ordet "vibration" för vad det nu är han beskriver. Vill man få en aminosyra att vibrera är det enkelt: man värmer den. Även om det inte går att beskriva grundämnen som "olika vibrationer hos materia", så kan förstås atomer och molekyler röra sig fram och tillbaka, och atomerna i en molekyl kan vibrera i förhållande till varandra. Detta egendomliga fenomen kallas värme, och jag skulle tro att de flesta människor utom Redfield hört talas om det.

Så jag förstår fortfarande inte vad det är som vibrerar, eller varför denna darrning skulle medföra alla de magiska egenskaper som beskrivs.

Redfield fortsätter hur som helst med att förklara att alla levande varelser darrar på något sätt, och att de under årens lopp darrat snabbare varje gång det bildats en ny art. Detta visar även på en alarmerande brist på förståelse för evolutionsteorin; nya djurarter dyker oftast inte upp "i ett slag"; istället bildas nya arter genom att en population delas och delarna långsamt börjar förändras åt varsitt håll, tills djuren i populationerna inte längre kan fortplanta sig med varandra. Det finns alltså sällan något ställe där man kan kan säga att en ny art bildas. Begreppet art är inte heller något absolut; en samling djur kan vara en egen art, eller också inte, beroende på vilken av många definitioner av "art" man använder.

Hur som helst; om bildandet av nya arter ökar hastigheten på darrningen borde väl de snabbast darrande nu levande varelserna vara något djur som får ungar ofta och därför har hög förändringstakt?

Men inte då. Människan är tydligen kulmen på framåtskridandet, och den som darrar snabbast. Redfield verkar, som tyvärr många andra människor, vara fast i den fördarwinistiska bilden att dagens arter kan ordnas i en "stege" från enkelt liv till människan. Det finns hos evolutionsteorin inget som helst stöd för en sådan bild.

Visst, människan är den intelligentaste djurarten som finns på Jorden, men det verkar lika vettigt att påstå att "vi är så intelligenta att utvecklingens mål måste ha varit att skapa oss" som att påstå att "blåvalar är så stora att utvecklingens mål måste ha varit att skapa dem". Får de tillräckligt mycket tid på sig skulle dagens husflugor kunna förändras till varelser som är intelligentare än vi. Förhoppningsvis skulle de då inte ge ut böcker där de beskriver sig som målet med utvecklingen.

Ifall jag behöver påpeka det så säger evolutionsteorin inte heller någon om "universums evolution" eller "materians evolution", så vad Redfield än menar med evolution, vibration och, för den delen, energi, så har det inte någon vidare koppling till den vanliga användningen av begreppen.

För den som vill läsa mer om evolution rekommenderar jag den introduktion till ämnet som finns på www.talkorigins.org.

Kapitel 6: Uppgörelsen med det förflutna

Huvudpersonen träffar kort några av Sanchez vänner, Julia och Rolando, och upptäcker att han missat att ta till vara på möjligheter för att han varit för reserverad. Sanchez berättar att alla människor har ett kontrolldrama, en standardstrategi att stjäla energi, som grundats i barndomen, och att huvudpersonen är en "avståndstagare". Det finns nämligen fyra typer: förtryckaren, utfrågaren, avståndstagaren och stackars-mig. De kan ge upphov till varandra; reserverade människor skapar utfrågare, och vice versa, och förtryckare skapar stackars-mig-människor eller nya förtryckare.

Sanchez berättar också att man föds in i en familj av ett visst skäl. När man frigjort sig från sitt kontrolldrama gäller det att upptäcka det skälet och sedan utvecklas genom att upptäcka en högre sanning som är en syntes av det ens föräldrar trodde på.

Väl i Machu Picchu träffar de fader Carl. Han hade nyheter från Wil: kardinal Sebastian ligger bakom de ökade militära påtryckningarna mot manuskriptet. Viciente har stängts ned, och arbetet är konfiskerat.

Huvudpersonen lär sig att alla har en "evolutionistisk fråga"; hans egen är hur man ska kombinera hans mors inställning om att livet handlar om det andliga med hans fars inställning om att livet handlar om glädje och äventyr. Carl går sedan igenom sitt eget och Wils kontrolldramer för att ge mer exempel, och nämner i förbifarten att det finns en gud. Huvudpersonen inser att han i hela sitt liv sökt efter livets mening, och beslutar sig för att fortsätta leta efter manuskriptet, eftersom det är det enda sättet för honom att fortsätta sin livsevolution.

Kommentarer:

Här har vi det stora pop-psykologi-kapitlet. En annan recensent av boken skrev att den sjätte insikten, med de fyra personlighetstyperna, var den han mindes bäst - för han hade fått höra precis samma sak på en kurs han läste på jobbet 1984. Fast, får man förmoda, utan att de blandade in energifält i det hela.

Så vad tycker jag om indelningen? Det är en extrem förenkling, visst, och man skulle säkert kunna dela in personligheter på andra sätt som är minst lika vettiga, men ifall det hjälper någon eller gör någon lyckligare att se relationer mellan människor på det här sättet, så kan de väl göra det. Det kan dock vara bra att inse att det här kapitlet är terapi på TV-talkshownivå och inte en gudomlig sanning.

Har då alla en "evolutionistisk fråga"? Föds alla in i en familj av ett visst skäl? Som i fallet med sammanträffandena i kapitel ett går det inte att utesluta, men det finns inte heller någon anledning att tro det.

Å andra sidan är det ju alltid trevligt att känna att man gör något vettigt, så alla de som blir lyckligare av att "upptäcka en högre sanning som är en syntes av det ens föräldrar trodde på" tycker jag ska göra precis det. En svårighet är förstås att verkligheten sällan är så tillrättalagd som Redfields exempel, och om vi tar en hypotetisk person som uppfostras av ett kollektiv vars medlemmar kommer och går med åren, så är det lite svårt att se vad den personen ska göra en syntes av.

Kapitel 7: Att få kontakt med energin

I en dagdröm ser huvudpersonen att han kommer träffa Marjorie igen, och att Sebastian bara är emot manuskriptet eftersom han missförstått det. Sanchez berättar att den sjunde insikten säger att drömmar, tankar, och dagdrömmar innehåller vägledande budskap och kan förutsäga framtiden, och att det går lättare att tillgodogöra sig energi om man andas in den. Sedan far huvudpersonen iväg mot djungeln med Carls lastbil, eftersom han vill ta reda på vad kyrkan tycker om manuskriptet.

På vägen blir han tillfångatagen av regeringssoldater som för honom till en byggnad, där han träffar på Marjorie, som fortfarande är attraktiv. Väl där får han reda på att det är viktigt för honom att känna kärlek, eftersom det är kärleken som upprätthåller hans vibration, och om hans energinivå blir för låg skadas hans kropp. Den sjunde insikten säger även att man ska anta att varje händelse har betydelse och innehåller ett budskap. Särskilt viktigt är det att hitta positiva sidor hos varje problem.

Kommentarer:

Inte mycket att kommentera här. Att tankar och drömmar kan förutsäga framtiden har jag inte hört några belägg för, och Redfield försöker inte heller presentera några. Däremot skulle det förvåna mig om man inte kunde lära sig något om sig själv och sitt undermedvetna genom att studera sina drömmar.

Att se positiva sidor hos varje problem, eller att försöka vara kärleksfull i svåra situationer är ju aldrig fel, även om det inte har något med vibrationsnivåer att göra.

Och även om alla händelser inte skulle innehålla budskap till oss, kan det vara en bra inställning att bete sig som om de gjorde det. Det kan vara lättare att stå ut med en otrevlig person om man ser personen som någon som man ska lära sig något av. Eller, som en annan variant, så kan man se personen som ett test; man kan låtsas att någon har skickat personen till sig som en utmaning. Sedan finns det kanske ingen anledning att tro att det faktiskt förhåller sig så i verkligheten.

Kapitel 8: De personliga relationernas etik

När soldater för iväg huvudpersonen och Marjorie i en jeep lyckas de fly. De springer in i ett hem där en medelålders kvinna, Karla, bor tillsammans med sin dotter Mareta. Karla hjälper dem att ta sig mot Iquitos, där Wil letar efter den nionde insikten. Hon berättar också om den åttonde insikten, som säger att man alltid ska ge barn energi (vilket här verkar vara synonymt med kärlek och uppmärksamhet), och alltid ta dem på allvar och vara ärlig mot dem. Huvudpersonen och Marjorie blir vansinnigt förälskade, och de vill åka tillbaka till USA tillsammans.

Marjorie åker dock ensam tillbaks, efter att de tagit till sig den åttonde insikten, som varnar för att man kan bli så pass engagerad i en annan person att man glömmer sin personliga evolution. Den förklarar deras relation med att de saknar sin "motsatta sexuella sida" - han kunde inte integrera sin kvinnliga sida och hon inte sin manliga. De blir därför engagerade i varandra eftersom de inte lärt sig att ta fram det motsatta könets energi. Om man lär sig det kan man däremot ha en "högre-relation", vilket inte hindrar ens evolution.

Den upprepar också att slumpartade möten inte existerar; alla man träffar har ett budskap. För att de lättare ska kunna ska kunna framföra sitt budskap bör man älska dem och ta till sig deras inre skönhet, vilket startar ett energiflöde genom dig in i dem som båda mår bra av. Om personen försöker att dra in dig i ett kontrolldrama ska du hindra dem genom att inte svara med ett "matchande" kontrolldrama. Telepati är något helt naturligt.

En del av den åttonde insikten handlar om gruppdiskussioner; man ska försöka känna efter vems tur det är att tala, och sedan fokusera sin energi på den. Då smälter allas energifält samman och den typ av "högre-relation" som nämndes skapas.

Efter en sådan gruppdiskussion beslutar sig huvudpersonen och Sanchez, som dök upp lägligt, för att åka iväg för att övertyga kardinal Sebastian.

Kommentarer:

Detta är det överlägset vettigaste kapitlet i boken, ifall man låter bli att tolka det bokstavligt och struntar i allt prat om energi och vibrationer. Om man tolkar saker snällt, så säger kapitlet att man bör ge barn en massa kärlek, försöka se goda sidor även hos personer man ogillar, avstyra gräl, visa hänsyn i gruppdiskussioner och inte hoppa in i relationer innan man trivs med sig själv.

Kort sagt en mängd trevliga saker, som hade klarat sig utan att bli tillkrånglade genom att man lägger till idiotiska resonemang om energier och evolutionsnivåer. Kanske hade de låtit för självklara och banala annars. Kanske finns det en mängd människor som måste luras att vara trevliga mot sina barn, och som inte skulle vara det om det inte "hjälpte dem att komma till en högre vibrationsnivå". Men det låter lite väl cyniskt att anta det.

Tolkar man saker och ting bokstavligt får man konstatera att energin och vibrationerna fortfarande är självmotsägande trams, och att telepati inte visats existera (men skulle tvinga oss att omvärdera fysiken radikalt om den gjorde det). Är du telepat, eller känner någon som är det, så kontakta James Randi (se kommentarerna till kapitel 3).

Vad gäller biten med "det motsatta könets energi" så kan jag inte hjälpa att jag tycker att det verkar människocentrerat, och undrar hur det fungerar för djur som är könlösa, hermafroditer, byter kön, eller har fler än två kön. Och är folk då homosexuella för att de inte kunde integrera sin egen sexuella sida?

Kapitel 9: Vår framtida kultur

På väg mot Iquitas stöter de på Dobson och Phil, som hittat en översatt del av den nionde insikten. Den nionde insikten förklarar hur människans kultur kommer att förändras: Vi kommer minska vår folkmängd, och alla kommer leva bland femhundraåriga skogar inom bekvämt avstånd från tätorter med otroliga tekniska framsteg. Allt man behöver för sitt dagliga liv kommer vara gratis. Alla människor följer sin intuition och lever i samstämmighet med alla andra. Alla vibrerar allt fortare, och blir allt mer energirika.

Den första förändringen som kommer ske är att alla börjar uppskatta naturen mer, och därför ser till att få stopp på miljöförstöringen. Det andra steget är en automatisering av varuproduktionen. Den tid som skulle gått åt till att arbeta kommer människor att använda till att söka sanningen och sedan sprida insikter. Den nionde insikten säger att när man ger energi, så får man alltid tillbaka mer, och pengar fungerar på exakt samma sätt. Om du ger pengar kontinuerligt får du tillbaka mer än du gav. Och dina gåvor bör gå till dem som har gett dig andlig sanning. När fler människor engagerar sig i denna andliga ekonomi kommer den verkliga övergången till det nya samhället att börja.

Sanchez och huvudpersonen åker vidare till Sebastian, som ogillar manuskriptet eftersom det, tja, eftersom det inte är Bibeln. Sanchez argumenterar för att manuskriptet levandegör kristendomen, att den visar hur man tar emot Guds energi och hur man ska kunna göra det som Jesus gjorde. Sebastian låter dem gå, fortfarande oövertygad. De åker till ruinerna i Celestine, där de träffar Julia och Wil, som hittat den sista delen av insikten. Den säger att när människor vibrerar tillräckligt fort, så blir man lätt, och dessutom osynlig för dem som inte vibrerar lika fort. Det finns en annan värld, som kallas himlen, där människor är före och efter döden, och när man vibrerar tillräckligt fort passerar man gränsen till den världen. Jesus vibrerade tills han blev så lätt att han kunde gå på vatten, gick över gränsen till döden redan på Jorden och var den förste som vidgade den fysiska världen till att också omfatta den andliga. Mayafolket försvann plötsligt år 600 f.Kr eftersom alla vibrerade så snabbt att de blev osynliga.

Medan Julia berättar om insikten börjar hon, huvudpersonen och Sanchez att vibrera fortare, tills de är osynliga för en grupp regeringssoldater som kommer för att leta efter dem. Tyvärr får deras rädsla dem att förlora energi, och precis när Julia börjar berätta om att det finns en tionde insikt tas alla tillfånga och skiljs från varandra. Huvudpersonen spelar dum turist medan tjänstemän förklarar att han lurats och att manuskriptet aldrig existerat. Han träffar fader Carl, som berättar att alla kopior av manuskriptet förstörts och att alla som hört insikterna nu måste göra allt de kan för att vidarebefordra budskapet från person till person. På sista sidan far huvudpersonen hem till USA med en vision om att han och Charlene kommer vara inblandade i sökandet efter den tionde insikten.

Boken avslutas med en sida information från författaren, där han säljer ljudband om kontrolldramer (vilket kontrolldrama beställaren tillhör avgörs med hjälp av astrologi) för 50 dollar, och ett månatligt informationsblad om andlig pånyttfödelse för 30 dollar.

Kommentarer:

Det här kapitlet börjar med att beskriva en extremt osannolik utopi. Jag tänker strunta i att diskutera svårigheterna med att nå till den, utan istället uppehålla mig ett tag vid vad Redfield anser vara det viktigaste steget på vägen. Det är lätt att tro att jag förvrider bokens budskap här, så jag citerar därför ordagrant:

Från sidan 225:

"När vi ger får vi tillbaka på grund av den växelverkan som energin utövar i universum. Kom ihåg att när vi projicerar energi in i någon skapas ett tomrum inom oss som, om vi har den rätta kontakten, genast fylls igen. Pengar fungerar exakt på samma sätt. Den nionde insikten säger att så fort vi börjar ge kontinuerligt får vi alltid mer tillbaka än vi rimligtvis kan ge. Och våra gåvor ska gå till de personer som har gett oss andlig sanning. När människor kommer in i våra liv i precis rätt ögonblick och ger oss de svar vi behöver så bör vi ge dem pengar. /.../ När fler människor engagerar sig i denna andliga ekonomi kommer vi att börja den verkliga övergången till kulturen under nästa årtusende."

Läs det. Läs det sedan en gång till.

Främman vore det mig att förneka möjligheten att Redfield är en anspråkslös sanningssökare som genom uppriktiga ansträngningar kommit fram till att genomförandet av universums plan i dagsläget kräver att vi ger honom pengar.

Ändå tycker jag att det är lite egendomligt att en andlig ledare, som har ett antal insikter som han vill förmedla, slutar sin bok med en "cliffhanger" och på det viset tvingar sina elever att köpa ytterligare en bok, Den tionde insikten. Eller ytterligare tre böcker; i år kommer Den elfte insikten ut, och om två år Den tolfte insikten. Men kanske var de tre sista insikterna så omfattande eller komplicerade att de krävde var sin bok och inte fick plats på en sida var, som de andra.

Och om universum förs till en högre vibrationsnivå av att Redfield får pengar, så är det tryggt att veta att man förutom Den nionde insikten och de tre uppföljarna kan köpa fyra guideböcker där insikterna förklaras ytterligare, två kalendrar, en musik-CD, andliga informationsblad, astrologiska ljudband för 400 kronor, böckerna The Celestine Vision och The Song of Celestine, och ett tiotal ytterligare ljudband.

Jag är glad att det i denna cyniska värld finns en person som James Redfield som kan tänka på universums evolution framför sina egna begär.

För att återgå till handlingen, så beskrivs kardinal Sebastian, likt många andra i den här boken, som en arrogant idiot. Manuskriptet hävdar att det "förklarar och levandegör" alla religioner, men i praktiken försöker den bara sammanfatta alla religioner till en minsta gemensamma nämnare, och hävda att det viktigaste i all religion ändå är att lära sig få kontakt med Guds energi och således vibrera snabbare.

Det centrala i kristendomen är att tro att Jesus var Guds son, dog för våra synder och återuppstod tre dagar senare. Sedan hjälper det inte hur snabbt man darrar. Jag sympatiserar därför med Sebastian, då han argumenterar för att manuskriptet inte kan ersätta Bibeln.

Angående beskrivningen av Jesus har jag ett par frågetecken. Varför var han tvungen att vibrera snabbt för att gå på vatten, när vanliga idrottsmän tydligen rutinmässigt utövar antigravitation? Han kunde väl gjort det på det enkla sättet. Och vad menas med att han "var den förste som vidgade den fysiska världen till att också omfatta den andliga"? I boken står det i sammanhang med att han vibrerade sig till himlen, men det hade ju redan mayaindianerna gjort 600 år tidigare, så i det avseendet var han knappast först.

En snabb titt i Encyclopedia Britannica avslöjar att den klassiska mayacivilisationen var som störst mellan år 250-900, vilket ärligt talat stämmer ganska illa med att de skulle ha försvunnit 850 år tidigare. Kanske smög sig en tidig grupp mayaindianer ner över 300 mil från Yucatanhalvön till Peru, skapade en egen liten civilisation som arkeologerna ännu inte hittat, tog en sväng till Medelhavet för att kunna skriva om pop-psykologi på arameiska, och vibrerade sedan bort, utan att berätta om det för resten av sitt folk? Det är förstås möjligt, på samma sätt som det är möjligt att vikingarna vid tiden för Jesu födelse hade en blomstrande civilisation i Grekland, och att de till eftervärlden lämnade en recension av filmen Titanic, skriven på japanska.

Det här kapitlet sprudlar av egendomliga påståenden om världen, och eftersom det inte görs några försök att belägga dem skulle det kännas löjligt att lägga ned tid på en utdragen kritik. I viss mån stämmer förstås boken med modern vetenskap; om atomerna i din kropp börjar vibrera snabbare och snabbare kommer du att passera gränsen till dödsriket och bli osynlig. Fast om det händer ofta att folk dör av spontan självantändning och sedan förgasas när de läst och förstått insikterna, så tycker man att Redfield borde ha satt ut en varningstext.

Det är också anmärkningsvärt att regeringen lyckas utplåna alla kopior av manuskriptet, och förneka dess existens, då det verkar som om hela Peru känner till dem. Det finns faktiskt bara ett par personer i hela boken som inte hört talas om manuskriptet. Bland dem som gör det återfinns uppenbarligen en mängd forskare på Viciente, alla på fader Sanchez missionsstation, och en stor del av invånarna i Cula. Man tycker att någon av dem borde lyckats gömma en kopia, hitta en kopieringsmaskin och skicka iväg den till utlandet, berätta den via telefon, skicka den som en fax, sprida det på ett datornätverk eller något i den stilen.

Och den stora frågan man ställer sig medan man läser boken är varför Perus regering eller katolska kyrkan alls skulle lägga ned sådana resurser på att bekämpa sådant banalt nonsens som de flesta insikterna faktiskt är.

Slutsatser och sammanfattning

Den här boken innehåller en hel del trevliga råd om hur man ska leva sitt liv. Jag har läst en mängd recensioner av boken, och det är uppenbart att en del olyckliga människor hittat en ny mening i sitt liv tack vare Den nionde insikten.

Och hade den här boken hållit sig till att ge tips om hur alla ska bära sig åt för att vara trevliga mot varann, så skulle jag inte haft det minsta emot den. Tyvärr gör den en mängd idiotiska uttalanden om världen, som det vore synd om någon tog på allvar.

Och folk tar dem på allvar. För ett tag sedan snubblade jag över hemsidan till resebyrån "New Age Travels", som arrangerade resor till Peru, där man kunde promenera omkring i de energirika skogarna och kisa efter auror, med kommentaren att Peru också var ett av de länder i världen där det syntes flest UFOn.

Redfield vill ge intrycket att hans hypoteser om energi och vibrationer stödjer sig på moderna vetenskapliga rön. Inget kunde vara längre från sanningen. Boken är full av skrattretande missuppfattningar av vetenskapen, och vore minsta del av hans idéer sann, skulle vetenskapen få skrivas om radikalt. Risken för det är dock inte så stor, eftersom Redfield inte ens lyckas beskriva sina idéer på ett sammanhängande sätt.

Mycket av det som sägs i boken är okontrollerbara påståenden. Kanske har vi alla ett syfte på jorden, kanske har vi alla funnits sedan universums tillkomst, och kanske är vägen till ett lyckligare samhälle att ge Redfield pengar. Jag vet inte, och så vitt jag vet finns inget sätt att kontrollera påståendenas riktighet. Jag kan bara konstatera att när den här boken gör utsagor om verkligheten som faktiskt går att kontrollera - vare sig det är om kvantfysik, Peru, evolution, historia eller psykologi - så har den fel.

Det är för den delen inte speciellt trevligt av Redfield att utmåla katolska kyrkan och Perus regering som våldsbenägna dogmatiker. Boken idiotförklarar också vetenskapsmän - delvis genom att de beskrivs som överskeptiska och arroganta - men främst genom att hävda att ett såpass omvälvande fenomen som Redfields "energifält" ligger utanför deras område; att det har kunnat undgå upptäckt, på grund av brister hos den vetenskapliga metoden.

Språket i boken är mycket enkelt, den namnlösa huvudpersonen är outsägligt korkad, och ingen av karaktärerna har någon personlighet. Den första gången jag läste boken läste jag bara ut den eftersom jag väntade på stället där det skulle avslöjas att allt var ett dåligt skämt. Det kom inte.

Jag kan tyvärr inte rekommendera någon att läsa Den nionde insikten. Om du absolut måste göra det ändå, har jag två separata tips:

Är du deprimerad och tänker läsa det som en må-bra-bok, läs kapitel sju och åtta, men stryk först över varje förekomst av orden "energi", "vibration" och "evolution".

Vill du läsa den ironiskt, för att hitta idiotiska uttalanden och missuppfattningar av vetenskapen, så är kapitel tre, fem och nio de absolut roligaste.

Om du däremot vill läsa en bra bok - för det vore trist att kritisera Den nionde insikten utan att föreslå en bättre - tänkte jag rekommendera The Days Are Just Packed: A New Calvin and Hobbes Collection av Bill Watterson.

Den är så ojämförligt mycket mer välskriven och underhållande, och innehåller så mycket intelligentare tankar och frågor om livet, att det känns pinsamt att överhuvudtaget jämföra den med Den nionde insikten.

Martin Rebas, januari 1999.

Andras recensioner av boken

De två citaten i början av min analys är tagna från kortrecensioner av De nionde insikten från www.amazon.com. Jag inkluderar dem här i sin helhet, tillsammans med ett urval av andra recensioner, eftersom det är underhållande läsning.

A reader from United States , December 18, 1997
AMAZING!!!!
This is the most inspiring, amazing book that I have ever read. The key to this book is reading it with an open mind and an open heart. This book has definitely changed my life. If I have never read this book then i would definitely consider it a loss. I hope that this book touches everyone who reads it the way that it has touched my mind, heart and soul.

A reader from California , August 23, 1998
Insulting to anyone with the intellect of a well read wombat
Only started reading this book when it was given to me by someone claiming it was "the best book they ever read". I guess their previous reading experience must have comprised mostly of "Archie Comics" I can see how it would appeal to a tree-hugging, whale loving, tofu-eating moron, but if you have any self respect, this book is an insult. Atrociously written, philosophically flawed, and just plain stupid, it is a tragedy how many trees have died to print this senseless drivel. I must admit, I never finished it. I just couldn't keep reading after the protagonist (a forgettable, non-character) started talking to plants. (And people say they relate to this????) The popularity of this book says some frightening things about modern society.

A reader from USA , May 2, 1998
Excellent "insight" into human nature
For those of you who are strong, caring individuals who want to make a difference in other people's lives, this book provides excellent "insight" into the way you are probably already living your life. You will probably agree with my rating of 9. The only reason I didn't rate this book a 10 was because the character references became confusing at times.
If you are an intellectual moron who thinks he knows the meaning of life already and would rather read a professional psychology journal, then you will probably rate this book a 1 or 2 because it is simply an easy read about the way people are supposed to be living in order to make their lives and the lives of the people they touch much easier.

A reader from New York, NY , August 11, 1998
New Age Psycho babble
The best aspect of this book was that I didn't have to pay for it. I was given this book by a girlfriend that insists it "gave her clarity" and a "course to live her life by". After reading this book I had realized I needed a new girlfriend. The adventure story as vehicle for life fullfilment with the Catholic Church as the bad guys. Pure drivel. Maybe Clancy should write about finding nivarna in a retired Russian submarine. I was very amused to see that after the commercial success of this book, Redfield has discovered a tenth insight. That says it all.

A reader , September 20, 1996
AWESOME!
"The Celestine Prophecy" holds you in suspense from the beginning to the end. You ask yourself over and over, "Is this real...is this book fact or fiction". From the very beginning I had a deep urge to head straight to Peru so I could search for the insights too. I realized by the time I finished this masterpiece, that there are no written insights to find...it is all within each and every one of us. The exciting thing is that if mankind would listen to their inner selves and apply these insights to their own lives, we would live in an entirely different world. A world where peace, love, compassion and understanding reigns.

A reader from Ross, Melbourne, Australia , March 9, 1998
I wish he had been to Peru!
I found the book to be awful in so many ways but am happy for those who found it inspirational. As a recent tourist to Peru I bought the book hoping to learn more about the country that I had visited and loved - or at least to relive some of my experiences. However, what I found was not just a grossly inadequate description of a magical country but the description of a country that did not exist. R had clearly not seen, or even read much about the places he describes. The roads to Machu Picchu and Iquitos thankfully do not exist. In fact you cannot drive to Iquitos at all. That is one of the fascinating features of this isolated city, cut off by tremendous water ways, mountains and jungle. You cannot drive to Machu Picchu and look down on the ruins. My expeditions in Peru changed my life, this book did not. Very disappointing.

A reader from Antwerp, Belgium , August 24, 1997
I am really satisfied with this book.
Everything in the book is right. I think if we understand and follow all this insights, this would be a better world and I believe that this will happen. Everybody who dislikes this book doesn't really mean it. They are afraid because it is true. But they will see that they are wrong when more and more people will follow these insights. I believe in this book because I have seen these energy-fields. Thanks

A reader from Mass. , June 2, 1998
Crap - hysterical - awful - soul deadening crap
I have to write to say that I have found a use for this book. If one reads it aloud at parties it provides hours of amusement. It serves much the same purpose as watchng Ed Wood movies. But if anyone is actually thinking of reading this all the way through I would strongly recommend against it.

A reader from Oakville, Ontario , January 21, 1998
An Incredible novel
The greatest novel I have ever read. An incredible journey reminiscent of the greatest Indiana Jones adventures but it goes beyond that to help us understand why we have been put on this Earth, and it does a damn good job of it too. Those who don't believe in the prophecies explored in this novel can still enjoy it, for it provides a great, action-filled adventure throughout all of Peru. Ignore the bad reviews, those people are obviously hopeless fools who don't believe in anything and are not intelligent enough to connect with the insights.

A reader from Georgia , April 30, 1998
Shoot me in the head!
This book is the worst I've ever read, and I absolutely hate it. I tried to struggle through it, thinking it would get better, only to find that it got worse. I stopped about halfway through, and would be more than happy to use it to start a fire!

A reader from Kentucky, February 19, 2004
If Only it were true
I read this book for the first time about 3 years ago and no one told me it wasn't true so I was so excited about getting in to this school of thought and finding more followers. When I approached the friend who loaned it to me, I was distraught for days to find that it is fiction. Then, I reread it and now I just don't care if it's fiction, I'm going to follow it anyway.

A reader from Albany, NY, USA , October 20, 1997
Truly awful
It was fascinating to read some of the other reader reviews, because ever since I read this book I have been trying to gain insight into how it could have been on the bestseller list for so long. To enjoy this book, you must bring absolutely no critical judgement to your reading of it. You must be in search of belief, not knowledge--as others have pointed out, you must be very unhappy with life as it is, you must be starved for something to believe in. The book's long tenure on the bestseller list attests to the large population of such people out there, which is scary. It's the same group that keeps cults of various kinds going. People must love it for the message, because the writing is so bad. This is definitely the worst book I have ever read, and I read a lot. Actually, the first time I browsed through it I was so upset by how awful it was that I impulsively tossed it in the garbage. Later I had a hard time believing that it had been as bad as I remembered and I had to get it out of the library and read more of it to assure myself that, yes, it had in fact been that bad.

A reader , April 26, 1997
Very Spiritual
I really liked this book, because of its spiritual and its action, it was bouth enlightning and yet it was always some action involved, a little mystery here and there, some romance in the middle, very very good.

A reader from Boston, MA , November 10, 1997
Insight #9: Send money now.
I especially like insight #9 where he sais people will pay for spiritual insights. Then his address and that scam in the back of the book.

Diana Brain or Mumph1@hotmail.com from England U.K , December 25, 1998
The Celastine Prophecy- If you havn't read it, read now.
What the hell are people thinking when they rate this book with only 1 star???! Jesus christ,okay so this book is written so terribly with the most unconvincing plot of all time... (The main character eats a plate of vegetables before he goes to bed, wakes up the next morning and Oh! he can now visualise people's auras! ) But putting all that aside people, the bottom line is that this book was written with extremely valuable information and is written in the simplest way possible so that anyone with the lowest form of intellect can understand and learn fom it! James Redfield just wanted to get the message across and so we shouldn't be offendended in any way by the poor way in which it is written! The fact that the book states that coincidences will start occuring more and more after the reading of this novel is absolutley true! I personally am able to see my own aura thanks to the help of this book. Please, anyone who has had any experiences of this nature, write to me , I am intregued!!

A reader , June 7, 1997
Thank you Inca
My inner self asked me to inject some sami (light energy in Kechua language) into this pool of thoughts. As you read these lines, you will feel an opening gate to the living energy of Inca. Taste it, digest it and make use of it. I have asked my mesa to guide you on this path. And my sincere wishes will create the frequency you need to find this gate. All of us search for spiritual guidence. TCP was a major stepping stone on my behalf. The frequency TCP has put me in, carried me to the Andes to spend informative days by Inca priests. I sincerely hope you all touch to the soul of this book. It offers the reader an energy vacuum that will allign you back with the universal oneness. Once you put the information into use, your senses will be more open, you will be able to use your subconscioussness. This itself will add you another 7 senses to reach to other dimensions. Familiar to anyone? TCP is a key.